familjenengman

16 april var det ett år sedan jag bestämde mig för att jag förtjänade en förändring. Det har inte gått bra hela tiden och jag är fortfarande långt ifrån mitt mål. En sak har jag i alla fall lyckats med och det är att jag har hållt mig under 100 kilos-sträcket sedan augusti. Hur dåligt det än har gått periodvis har jag aldrig låtit mig själv falla så långt.

Nu har min kropp hittat en ny trivselvikt på 96 kg. Inte toppen, men det är 14 kg och 15 cm mindre i midjan än vad jag var för ett år sedan.

Har bara så svårt med maten nu. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra nu bara. Hitta ett fokus igen som just nu är långt borta. Hitta tiden och orken att ta mig till gymmet.

Jag kan skylla på hur många yttre omständigheter som helst men det hänger bara på mig själv. Så imorgon ska jag träna. Så fort pojkarna somnat tar jag mig dit.

Jag är iaf inne på tredje veckan av cykling till jobb. 1,7 mil tur och retur 3 gånger i veckan.

Jag ska börja bli ärligare mot mig själv igen. Och hitta tillbaka till att belöna mig med positiv energi istället för socker. Åh, så lätt det är att hamna i den fällan igen.

Men. Just nu ska jag sitta här och vara stolt över förändringen som ändå skett och hitta tillbaka till mig själv.

Imorgon är det en ny dag!

Inte jättelånga sträckor, och han väljer mest att krypa ändå för det går snabbast. Men ändå. Han går!!

Trots en dålig start på gårdagen med alldeles för lite sömn så blev det en otroligt härlig helg!

Igår var vi och firade Sixten som fyllde två år förra veckan. Kom tidigt så pojkarna skulle hinna leka ordentligt innan alla andra kom. Sen blev det god mat och massa mer lek. Perfekt med deras stora trädgård när det är så fint väder ute!

Sen idag har jag varit effektivitismen personifierad. Vi var uppe klockan sju (iofs inte mitt val) och efter frukosten satte jag igång och tvättade mina och Emils kuddar, täcken och lakan, gjorde champinjonpaj att stoppa i frysen och medan den gräddades städade jag Samuels rum och bytte lakan där. Sen iväg till Coop. Hem igen och gjorde lunch. När Oscar sov städade jag hans rum. Sen iväg och mötte Emil vid netto och fick köpt lite blommor. Hem igen för att sätta igång med maten och under tiden planterade Emil och Samuel plocksallad och krattade mossa. Blev lite mer utelek efter middagen och nu sover båda pojkarna gott. Får väl se hur länge jag och Emil håller oss vakna idag. Igår somnade vi båda i soffan innan klockan tio. Pensionärsvarning på det!

Får bli bilder i lite hipsomhap-ordning då jag skriver från mobilen!

Länge har Samuel varit intresserad av bokstäver och kunnat vad många heter, men han har alltid varit "nej, jag kan inte" när det gäller allt. Men nu så! Efter förskrivning av mig har han nu skrivit sitt allra första kort! Han är så duktig!!

Har kommit med i buzzadorkampanj om lego duplo! Gud vad kul det ska bli att bygga!!

Knappt 3,5 år och bygger idag för första gången helt själv, utan hjälp, efter ritning!

Heja vad duktig han är!

Vi har skaffat katt! Eller, ja, vi får inte honom förrän 1 juni, men bokningsavgift är betald och vi ser alla fram emot att få hem honom! Passar då bra att vi inte ska åka nånstans i sommar!

Nu återstår bara att välja namn. Minst lika svårt som när vi skulle välja namn på pojkarna, för nu har vi tre åsikter att ta hänsyn till!

Söt är han iaf!

Och helt plötsligt har det gått en månad sedan jag uppdaterade sist.

Det känns dock inte som att där är något att berätta för det känns som att vi bara är sjuka hela tiden. Vi är ju säkert inte det, men det känns så. Sen sist har vi hunnit med magsjuka, jag har blivit störtförkyld, Samuel har haft hög feber i tre dagar och Oscar har varit allmänt förkyld.

Men naturligtvis händer det andra saker med!

Oscar börjar hitta fler ord, även om Emil hävdar att jag hittar på! Men "där", "den", "mamma" och "pappa" finns där! "Baba" är banan, "bi" är allt som rullar och rör sig. Ja, han pratar mycket. Iaf så länge familjen är runt honom. Annars är han rätt fåordig!
Han släpper mer och mer och har börjat bli stabil i benen när man sätter ner honom. Undrar om han kommer gå snart!

Samuel är som Samuel är. Glad och sprallig ena sekunden och gnällig och lyssnar inte och ett himla humör nästa sekund. Men han är ju ändå min älskade Samuel.
Han växer mer och mer, både på längden och i sättet. Han funderar och tänker mycket och älskar fortfarande alla!

Jag då? Jag har äntligen kommit igång med träningen igen. Eller, ja, jag hade kommit igång med träningen när störtförkylningen satte igång. Nu väntar jag på att den ska sätta igång igen. Cyklar iaf fram och tillbaka till jobb vilket är knappt 9 km enkel väg!

Lite bilder! En del finns redan på instagram el Facebook men det gör väl inget?!