familjenengman

Efter att ha försökt få tag på en präst inom församlingen i 3 dagar hörde nu äntligen av sig! Så nu är kyrkan bokad och vi har även fått tag på en lokal att ha fikat i efteråt! Känns skönt att det är fixat!

Eftersom det blivit mycket amning och inte så mycket Samuel-mys på sista tiden passade jag på idag! Samuel tycker väldigt mycket om att vara med oss och hjälpa till i köket och eftersom någon väldigt viktigt *hosthost* fyller år på söndag så var det dags att baka kanelbullar idag. Och det kan man ju inte göra utan sin Samuel!

Resultatet blev väldigt goda, om än med lite smålustigt utseende, kanelbullar!

Så var det dags igen. Ungefär samma tid som med Samuel när han var bebis. Oscar går inte upp i vikt utan har gått ner sen i onsdags. Och då tycker jag ändå inte att jag gör något annat än ammar periodvis. Ska iaf ge tillägg efter amningen nu, 3-4 ggr om dagen, ca 60 ml. Ska tillbaka på fredag så förhoppningsvis har han gått upp något då!

Annars hade han vuxit 3.5 cm och är nu 56.5 cm lång. Stor kille!

När vi var på Bvc i torsdags tyckte sköterskan att ett utslag som Oscar hade och några utslag som Samuel hade såg ut som svinkoppor. Vi började behandla med salva och alsollösning och Samuels utslag försvann rätt snabbt, däremot blev det bara värre och värre med Oscars utslag och idag fick vi rådet att åka till barnakuten i Lund. Sagt och gjort. Resultatet, kåvepenin i en vecka. 2 veckor gammal och redan första penicillin-kuren. Hoppas nästa dröjer!

En bild på Oscar i fina kläderna från moster Anna innan utslagen började sprida sig ännu mer. Nu har han på hela hakan, över överläppen, näsan och lite andra ställen i ansiktet.

Gick förbi grannarnas lilla rabatt på framsida och hittade både vintergäck och snödroppar!

Hoppas detta innebär att våren är på väg!

Ursäkta det dåliga ljuset, Emils och min blixt gick av samtidigt!

Var väldigt nöjd och låg mest och tittade sig omkring medan jag, Emil och Samuel tvättade av honom! Sekunden vi lyfte upp honom kom skriken dock! Helt röd i ansiktet och fick knappt luft nog till skriken. Inte lätt att vara liten!

Mycket bättre dag idag och Samuel har lyssnat mer, Oscar har inte varit missnöjd med att vara från mammas famn och tillvaron har flutit på bra! Fick lite ensamlektid med Samuel efter maten och sen fick jag lägga honom och han somnade medan han höll min hand. Mys!

Blir bild på Samuel med plåster i pannan. Inte för att han slagit sig utan för att han hittade plåsterpaketet och ville absolut ha ett plåster i pannan. Klart att han ska ha det då!

https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-1/2495446/images/2012/pic_190083967.jpg" class="image">

Åh, herregud säger jag bara!

Dygnet började med att Samuel kom in till oss redan innan ett och efter det sov nog ingen av oss vidare bra.

Gick upp vid åtta, ringde dagis och sa att Samuel får vara hemma pga misstänkta svinkoppor. Samuel har ett par utslag, Oscar desto fler! Ringde BVC för råd om vad vi skulle göra och fick tips om salva att använda och lite allmänna hygien-råd att tänka på här hemma.

Så, i med frukost, amma när Oscar vaknade kl9, på med kläder och sen ut genom dörren - so far, so good. Sen började det. Gnället. Konstant gnäll och sen dess har inte Samuel varit vidare nöjd.

Ville inte gå ut, ville inte gå hem, ville bara äta yoghurt, ville sova, ha nappen osv och allt skulle gnällas fram.

Efter middagsluren blev det värre för då slutade Oscar vara nöjd någon annanstans än hos mig och Samuels svartsjuka kom fram. Skulle vara nära men var lite hårdhänt mot Oscar i framfarten samtidigt som han inte alls ville vara hos mig utan demonstrativt satte sig i Emils knä.

Och i allt detta strular Samuels mage än en gång och han blev så ledsen när han försökte bajsa på kvällen.

Hoppas nu på en lugn natt och på att Oscar accepterar något annat än att ammas imorgon så jag får en chans att umgås själv med Samuel. Det behöver både han och jag!

Oscar har nu passerat sin födelsevikt med 50 g och väger nu 4150 g! Stora killen =)

Här kommer den alltså. Berättelsen kring när Oscar föddes!

Måndagen 6 februari. Vaknade någon gång under natten av att jag hade sammandragningar. De gjorde ju lite ont men kom inte vidare regelbundet eller höll i vidare länge så jag trodde inte att det var något att hänga upp mig på. Var så inställd på att bli igångsatt att jag inte ens berättade för Emil om dem!

Halv elva var det dags att infinna sig på KK's prenatal för ytterligare en överburenhetskontroll och jag började känna mig som något av en stamgäst där. Blev än en gång uppkopplad till ctg'n och det konstaterades att bebisen i magen (vi visste inte än att det var en Oscar) mådde bra och att mina sammandragningar hade blivit större och något mer regelbundna. Jag blev undersökt och var då 3-4 cm öppen. Eftersom det betydde att kroppen hade satt igång av sig själv blev det ingen igångsättning. Yihoo! Barnmorskan gjorde än en gång en hinnsvepning och sa till oss att ta en promenad och gå och käka lunch och se vad som hände.

Sagt och gjort. Vi promenerade bort till mobilia och under promenaden var det bara att stanna upp och andas igenom värkarna när de kom. Kom fram till mobilia och så långsamt som jag åt min hamburgare har jag nog aldrig gjort innan! Det gjorde rätt ont att sitta! Men jag var fortfarande i någon sorts förnekelse för när pappa kom och hämtade oss där ville jag hem och vila. Icke, sa pappa som skjutsade oss till baka till KK. Kom in till prenatalen, öppen 5 cm och blev direkt skickad till förlossningen. Klockan var då 14.55. Nytt ctg, värkarna kom nu regelbundet med ca 4-5 min mellan och de höll i sig mellan 1,5-2,5 min. Fick lägga mig i ett bad och sen låg jag där i säkert 1,5 timme, tills värkarna började bli för jobbiga att härda ut utan hjälpmedel.

Blev undersökt igen och var nu öppen 6 cm. Hjälp, hade det inte hänt mer?!! Försökte förbereda mig på att detta skulle ta tid. Bad om epidural men de ville att jag skulle testa lustgasen först och eftersom det hade gått bra med den under Samuels förlossning så körde jag på det. Denna gången tyckte jag inte alls om den. Det blev värsta sne-fyllan! Jag var hela tiden medveten om allt men kunde inte kontrollera något. Helt plötsligt sa jag (vet inte var det kom från) att taiwaneser födde nästan bara pojkar för de spelar så mycket dataspel och tar så mycket lustgas. Logiskt, eller hur! Mådde väldigt illa av den med. Yurk!

I vilket fall som helst. Mer och mer ont och efter vad som kändes en väldigt kort tid var det dags att krysta och det var svårt. Jag var så spänd så att lyssna på kroppens signaler fanns inte. Men ut kom detta lilla underverk, en liten pojke på 4100 g och 53 cm lång, kl.18.19. Så det gick snabbt!

Kom till BB vid elva på kvällen och vi hade tur att få ett rum där Emil kunde sova första natten. Hade planer på att stanna 1 dygn och sen åka hem, men IOM att amningen inte kom igång ordentligt med Samuel tyckte både de och jag att det var en bra idé om jag stannade 2 nätter. På onsdagen var det dags för Oscars läkarundersökning och den visade ett blåsljud på hjärtat. Förmodligen ingen fara men var tvungna att stanna till nästa dag för att kolla upp det då med. Och tur var det ändå för då började amningen bli jobbig och det gjorde helvetiskt ont. Fick amningsnapp och det funkade! Yey! Det blev torsdag, ny läkarundersökning. Blåsljudet var inte borta än. Det bokades in EKG och så skulle det tas blodprov för ny var Oscar rätt gul. Vid två kom de och tog ekg'et och sen var det bara att vänta! Kl18 kom barnmorskan och berättade att allt var normalt, både med blodproven och med ekg'et men vi måste komma på återbesök så de hör att blåsljudet är borta. Men vi fick åka hem!!!

Äntligen skulle jag få komma hem till Samuel som jag saknat galet mycket!

Har ny varit hemma en vecka och genomlidit min första mjölkstockning (tror jag iaf) med feber och hela faderullan och i eftermiddag är det dags för första BVC-besöket. Ska bli väldigt spännande att få ny vikt på vårt lilla matvrak!

Det bästa med att vara på lekplatsen är nog att åka rutchkana!

https://cdn2.cdnme.se/cdn/6-1/2495446/images/2012/pic_189407654.jpg" class="image">

Ett av mina föräldraledighetsprojekt är att hitta recept på nya vardagsrätter så vi får lite variation på vad vi äter. För precis som alla andra så fastnar man ju i sina säkra kort, och när Samuel hämtades sen på dagis var det 30-minuters-recept som gällde.

Laddade iaf ner Ica-appen och började leta bland billiga veckan-recepten. För det skadar ju inte om man kommer ner lite i matkostnader!

Det vi har provat hittills är:

Torsk med frasigt täcke och citronsås
- väldigt gott tyckte vi alla tre!

Kycklinggratäng med dijonsenap och basilika
- Emil tyckte sådär, resten (detta blev även mamma, pappa och Johan bjudna på) tyckte det var gott!

Spaghetti med sås på rökt lax, burksparris, dill, purjolök, crème fraîche och citron.
- Jag och Emil tyckte det var jättegott, Samuel soso.

Så till dagens måltid.

Ost- och broccolisoppa
- VÄLDIGT god tyckte vi alla tre! Samuel åt nästan 5 portioner à ca 1 dl! Inga lunchrester där inte!

Tyvärr har jag inga bilder att bjuda på, men det kommer kanske nån annan gång. På mat då alltså! Bilder på pojkarna kommer inom kort!

Igårkväll kom jag och Oscar hem från BB men då det än så länge bara har mysts så återkommer jag med längre uppdatering när datorn sätts igång sen!

Så är jag och Oscar själva för natten. Känns lite konstigt. Det senaste dygnet har vi levt i en liten bubbla utan någon som helst tidsuppfattning och så är jag helt plötsligt själv här! Eller, ja, själv och själv men ni vet vad jag menar!

Han har iaf ett enormt sugbehov den här lille grabben och är just nu bara nöjd med mitt lillfinger i munnen. Vill inte ammas utan bara sutta på fingret. Får nog bli så att nappen får kokas och tas med hit imorgon när Emil kommer!

Fö saknar jag min Samuel jättemycket och det ska bli jättekul att träffa honom igen imorgon och sen se hur han reagerar på Oscar!

Hipp som man är så kan man ju uppdatera bloggen även här!

Sitter just nu med en sovandes liten Oscar i famnen!

Igår 6 februari kl.18.19 föddes han, 4100 g och 53 cm lång, så en stadig bit!

Kommer längre uppdatering när vi kommer hem, vilket förhoppningsvis/förmodligen blir imorgon!

Gårdagen var ingen bra dag och många tårar föll. Innan någon nu tror att det är fel på bebisen så är allt bra med h*n, utan allt annat blev fel!

Var iväg på ny kontroll på prenatalen igår. Allt bra med bebisen, den är aktiv som tusan! Dock så hade mitt blodtryck stigit lite väl mycket sedan i onsdags så läkaren släppte hem oss med stränga förmaningar om att ringa in om jag fick mer huvudvärk. Vi pratade även om hur vi ska göra om bebisen inte vill komma ut snart. IOM att på överburenhetskontrollen med Samuel v.42+0 inte gick så bra utan att moderkakan hade blivit för gammal och fostervattnet tagit slut vill de inte vänta så länge innan en ev igångsättning. Så har inte bebisen kommit ut självmant innan måndag (då jag är 41+5) så kommer de sätta igång mig då, även om jag inte vill bli igångsatt denna gången. Även gällande detta fick jag stränga förmaningar. Blir bebisen mindre aktiv ska vi ringa ut direkt!

Okej, so far so good ändå. SEN började strulet. Emil stack iväg till jobb. Jag vaggade till södervärn för att ta bussen hem. Bussen hade jag precis missat och det var nästan en timme till nästa skulle gå. Tänkte då passa på att ta en lunch-korv på pressbyrån. Men plånboken hade Emil. SUCK! Innan jag fick tag på honom hann det gå typ 10-15 min. Åkte till Carol och mötte upp honom och fick plånboken. Tog mig till bussen. Åkte hem. Hann precis gå av bussen när jag kom på NYCKLARNA!! Mina nycklar hade Emil! Som tur var hade han en kollega som precis då skulle sluta så en halvtimme senare kom hon förbi busshållplatsen med mina nycklar. Och allt detta i 10 minus utan ordentliga kläder.

Hem för att få upp värmen och äta något innan det var dags att hämta Samuel. Sen kom mamma förbi och hon och pappa hämtade hem Samuel till sig för lite mys och övernattning så jag skulle få vila utan det otroligt dåliga samvetet över att jag inte orkar göra något kul med honom.

Och tur var det för på kvällen blev huvudvärken värre så då fick vi åka in. Ny ctg-kurva och nytt blodtryck togs. Blodtrycket hade sjunkit, bebisen var lika aktiv som innan och sammandragningarna hade ökat i intensitet och mängd. Kom hem igen vid 1-tiden inatt. Så nu är det bara ännu mer fortsatt väntan. Dock är vi ju nu ytterligare en dag närmre att få träffa vilddjuret i magen. Längtar!!

Ska hoppa in i duschan och sen kommer mamma och pappa och hämtar mig så jag får följa med och handla och sen få hem min älskade Samuel!

Sp var överburenhetskontrollen över! Kom dit i god tid och sen tog allt väldigt lång tid och hela tiden fick vi ursäkter för det. Tydligen måste sjukhuset spara 8 miljoner i veckan. Det är inte lite pengar!

Resultatet av kontrollen då? Allt bra med bebisen (och mamman). Öppen 2 cm idag så läkaren gjorde en hinnsvepning. Får se om något sätts igång av sig själv nu eller om det blir igångsättning sen. Har en ny kontroll inbokad på fredag iaf. Får väl se då.