familjenengman

Bloggen har varit död ett tag och kommer nog fortsätta vara det ett tag till. Anledningen - jag är slutkörd.

I torsdags började jag må dåligt; yrsel, illamående, kallsvettades, dubbelseende och svårt att formulera mig. Sjukvårdsrådgivningen rådde oss att ta oss till akuten. Där blev det full rulle. Pga dubbelseendet var de rädda att det var en propp i någon ven till hjärnan så jag fick göra en ct på huvudet. Röntgenbilderna gick inte riktigt att tolka så det blev en natt på neurologens observationsavdelning uppkopplad till EKG och där blodtrycket kollades konstant. Som tur var så var det inget fel på mitt huvud, MEN jag måste slå av på takten nu. Diagnosen var trötthet, stress och överarbetning. Så nu är det vila en vecka som gäller. Får hoppa av matten och ska prata med barnmorskan om ev sjukskrivning.

Sov 11 timmar inatt men är efter en kort promenad till affären helt slut. Ser dubbelt igen och det flimrar för ögonen. Och trots det så kan jag inte hjälpa att jag känner mig stressad över att jag inte hinner/orkar det jag vill göra. Bara det är ju ett tecken på att jag måste trappa ner och tillåta mig själv att må bra igen.

Som tur är så är allt bra med bebisen. Det var full rulle i magen hela tiden på sjukhuset men ska det fortsätta så måste jag ta hand om mig själv. Men varför ska det vara så svårt?