familjenengman

Hur bedårande är inte detta på en skala?!!

Var tar tiden vägen egentligen? Det känns som igår jag jobbade min sista dag innan jag gick på mammaledighet och det är snart 5 månader sen! Vårterminen har gått och nu är det snart sommaravslutning!

Oscar blir 4 månader på onsdag och blir bara större och större hela tiden! Han visar tydligt när han tycker om något och när han inte är nöjd. När han blir arg för att han är hungrig, inte vill amma och han tycker flaskan dröjer för länge låter han som en liten hund som skäller. Urgulligt!!

Han har börjat hitta rutiner som han tycker om med! Han vaknar oftast nån gång mellan fem och halv sju. Vaknar han fem somnar han om en stund. Sen har han en längre sovstund på förmiddagen innan lunch. Vid tolv vill han absolut inte ammas så då får han flaskan. Efter lunch sover han ett par timmar. Vid femtiden är det ytterligare ett tillfälle där han inte vill ammas utan vill ha flaskan. Han sover kanske 30-60 min där på sen eftermiddag. Somnar för natten nån gång mellan åtta och nio. Ibland vill han äta igen vid halv elva, ibland inte. Vaknar han på natten och bil äta blir det ofta vid två-tiden.
Däremellan blir det massa lek och bus och amningar.

Ja, så ser Oscars dagar ut.

Favoriten är Samuel! Han älskar sin Ville-snuttefilt och somnar helst liggandes på sidan kramandes sin Ville!

Han hatar att sitta i babysittern när vi äter och har fått börja sitta lite i barnstolen, vilket han älskar! Blir bara korta stunder dock för vi är rädda om hans rygg!

Ligga på mage är ingen höjdare men det går ibland!

Min älskade lilla Oscar!!

Trots att det inte ens är tre veckor sen vi senast var på Bvc så hade vi en ny tid idag. Oscar hade ju gått upp lite dåligt sist (300 g på en månad) men nu hade det satt fart! 490 g sen sist och 1,5 cm på längden! Så nu väger han 6040 g och är 65 lång, vilket är en kurva under på vikten och en kurva över på längden Han får ha stlk 68 pga längden, men det är alldeles för stort runt om.

Min stora fina gosse!

Idag var sötaste Oscars dopdag! Härligt väder, härliga människor och härliga kakor!

Tog inga foton själv, så ni som fotade får gärna maila bilder till oss!

Skriver mer imorgon när jag är pigg och glad!

För er som läser och kanske inte känner oss eller har läst hela tiden sen Oscar föddes så kommer det lite bakgrund först.

När Oscar var tre veckor hade han börjat tappa vikt och var då under födelsevikten igen. Jag hade då ammat med amningsnapp, dels pga att jag fått sår och fruktansvärt ont och dels pga att han hade fått svinkoppor och jag ville undvika att bli smittad.
Vi började då tilläggsmata ett par gånger om dygnet.
Han började gå upp i vikt igen och det var bra.
En bra följd av tilläggsmatningen var att han inte ville amma med amningsnapp längre och min mjölk började rinna till. Vi kunde minska på tillägget för han var nöjd med amningen. Det kändes underbart IOM att jag inte fick det att funka med Samuel. De flesta dagar fick han bara en flaska på kvällen så han skulle hålla sig lite längre på natten och kombinera amning och flaska var inga problem.
Så kom fredagen förra veckan, dags för vägning och han hade bara gått upp 300g på en månad. Inte så bra.
Jag förstod egentligen inte varför för han har ju varit nöjd med amningen. Men okej, dags att öka ersättningen igen. Och sen dess har han strulat och igår och idag har varit värst. När han varit hungrig och jag lagt honom vid bröstet har han bara skrikit. Spänner sig och vill verkligen inte amma. Några gånger har jag lyckats få honom att göra det, men många gånger bara skriker han och blir helt överlycklig när han får flaskan.

Jag vill ju amma, men vad ska jag göra?

Jag mådde jättedåligt när Samuel var en månad gammal och amningen som över en natt slutade fungera.

Samtidigt vet jag att huvudsaken är att han blir mätt.

Hur mycket ska jag kämpa? För det känns ju inte som att jag gör vad som är bäst för Oscar när han bara skriker och skriker när det är dags att amma. Och han har ett tag varit så orolig i kroppen när det varit dags att amma. Slänger med huvudet, spänner sig, slår och fäktar med armarna.

Suck

Vet inte alls hur jag ska göra.

Nu har vi precis haft ett sånt här tillfälle och nu hoppas jag att både han och jag får sova lite.

Ge mig lite tankar och funderingar. Hur hade/har ni gjort?

Sötnos!

Måste ha varit utmattande att åka bil och vara hos mormor och morfar igår för Oscar har sovit massor idag!

Sötnöt!

Bara att konstatera - dagen blir fruktansvärt lång när liten kille bestämmer sig för att vakna 5 och sen inte vilja somna om efter amningen.

Får väl sova när jag blir pensionär. Eller?

Har en mycket gladare gosse idag och något mer nöjd... Speciellt om han får vara uppe hela tiden!

Tänk om han alltid varit så här glad =)

Har suttit och läst lite om utvecklingsfaser hos bebisar IOM att Oscar för tillfället inte riktigt känns som sig själv. Tydligen ska det vara en utvecklingsfas nu kring 12 veckor och då är det tydligen vanligt att bebisen helt ändrar beteende och

- kinkar med maten - check
- kinkar med sömnen - check
- gnällig - check
- vill bara vara i famnen - check

Ja, det är inte direkt vår glada pojke vi har hos oss. Speciellt inte på eftermiddagen/kvällen.

Kan inte komma ihåg att utvecklingsfaserna märktes lika tydligt på Samuel. Han var alltid en så lugn och nöjd bebis. Eller spelar minnet mig ett spratt?

Ett sätt som utvecklingen märks är att han inte alls är nöjd med att ligga i vagnen, så testade idag och vek ihop filten och la i huvudändan så han kom upp lite. Och oj, vad mycket gladare han blev i vagnen! Trodde nästan att det var slut på alla mina långpromenader med vagnen.

Nu får vi bara se hur natten blir. Om det funkar att ligga på sidan även inatt.

Han är inte lätt att göra nöjd just nu.

Tur att han är så söt ändå =)

Oscar har kinkat jättemycket med sömnen på senaste tiden, haft svårt att komma till ro och varit jätteorolig. Enda gångerna han varit nöjd i vagnen har varit på förmiddagens långpromenad. Och ju fler dagar som gått desto kinkigare har han blivit eftersom han inte sovit ordentligt.

Satte mig och googlade på utvecklingsfaser igår, och jo det ska infalla en sådan ungefär nu, men jag tyckte ändå inte riktigt att det stämde.

Så helt plötsligt, efter nån timme sittandes med honom mage mot mage, liggandes, slog det mig. Han vill inte ligga på rygg, han vill ligga på sidan! Det har ju så jag höll honom när han lyckades komma till ro och somna.

Så jag la honom på sidan i sängen, och pang, han somnade!

Som sagt, så enkelt men ändå så svårt!