Så enkelt men ändå så svårt
Oscar har kinkat jättemycket med sömnen på senaste tiden, haft svårt att komma till ro och varit jätteorolig. Enda gångerna han varit nöjd i vagnen har varit på förmiddagens långpromenad. Och ju fler dagar som gått desto kinkigare har han blivit eftersom han inte sovit ordentligt.
Satte mig och googlade på utvecklingsfaser igår, och jo det ska infalla en sådan ungefär nu, men jag tyckte ändå inte riktigt att det stämde.
Så helt plötsligt, efter nån timme sittandes med honom mage mot mage, liggandes, slog det mig. Han vill inte ligga på rygg, han vill ligga på sidan! Det har ju så jag höll honom när han lyckades komma till ro och somna.
Så jag la honom på sidan i sängen, och pang, han somnade!
Som sagt, så enkelt men ändå så svårt!
