Att inte räcka till
Jag hatar känslan av att inte räcka till. Jag hatar att Emil jobbar kväll och att jag måste lägga båda själv. Jag hatar att jag inte kan finnas där för båda samtidigt som både de och jag vill.
Oscar börjar bli för tung att bäras runt och vaggas på så vi försöker få honom att somna i sin säng och att man bara behöver sitta med. I söndags tog det 45 min. Visst, det funkar om man är båda hemma, men inte om man är själv och ska lägga båda.
Samuel har från ett års ålder vägrat somna själv. Vet inte varför. Och eftersom han är en sölpotta på att äta kvällsmat så hade det inte funkat att ha båda i ett rum och lägga dem samtidigt där.
Just idag har vi haft en bra dag utan några större bråk eller utbrott från Samuel så han nöjde sig med en saga på cd och att somna själv. Men resten av dagarna då? Har redan ångest inför imorgon.
Jag vet att det finns de som är ensamma med två eller fler barn alltid och jag beundrar dom.
Hjälp mig. Har ni tips? Inga skrikmetoder. Jag tror inte på dom och jag mår bara psykiskt illa bara av att tänka på det.
Samuel ligger iaf still i sitt rum, så han har kanske somnat nu. Oscar har stillnat här nu med så snart kanske han med sover. Eller så blir jag kvar här ytterligare ett tag.
Vet iaf att när Emil väl kommer hem är det en trött fru och mamma han möter.
Tack för att ni "lyssnade" på mitt gnäll.