Känslostormar
Det kan inte vara lätt att vara Samuel just nu. Många känslor som ska ut och gärna på så kort tid som möjligt känns det som. Det är bråk, gråt, skratt och skrik om vartannat här hemma just nu och man vet aldrig vad det är som gör det.
Det vi märker som är allra mest påtagligt är att han saknar massa människor hela tiden. Är inte Emil hemma gråter han över att han saknar pappa. Är inte jag i närheten gråter han och saknar mig. Nallen är det ofta han gråter och saknar. Det märka på nattningen med. Han vill nu somna när jag ligger bredvid och håller om honom (inte det bästa för min rygg just nu men det får jag ta) och ligger kloss med mig och Emil när han kommer in till oss på natten. Mycket kramar och pussar blir det mellan hans olika utbrott med.
Vet att det är en utvecklingsfas han måste igenom och att det gäller att ge en massa närhet, trygghet och kärlek på vägen. Älskade pojke ❤
Annars då med Samuel?
Dagarna är helt olycksfria gällande kissandet däremot har det inte lossnat gällande bajsandet än.
Vällingen är det slut med så nu är det frukost och kvällsmat som gäller och det har även detta gått över all förväntan.
Han pysslar gärna om dagarna och varje gång vi är ute är hans jackfickor fyllda med rönnbär, kastanjer, kottar, pinnar och dyl.
Han har börjat stänga dörren om sig när han leker så han kan leka ostört utan Oscar. Förstår att han tycker det är jobbigt med lillebror som hela tiden vill ta det som han vill leka med!
Tre-årsdagen närmar sig med stormsteg och han ser verkligen fram emot kalaset.
Tänk vad tiden går fort!!
