familjenengman

När jag flyttade till Piteå för 12(!!!!) år sen så hörde jag talas om det där som hette Pite-palt. Grymt skeptisk var jag. Och när jag såg de där gråa klumparna växte min skepcism. Det dröjde nästan 2 år innan jag testade och när jag väl gjorde det tyckte jag det var väldigt gott. När vi sen flyttade ner till Malmö så tänkte jag ofta "hmm, tänk om man skulle lära sig koka palt" men det blev liksom aldrig av. Förrän idag! Tittade igenom jag vet inte hur många recept innan jag hittade ett, eller okej jag blandade några, som jag kunde följa. Jag har nämligen förstått att det finns lika många palt-recept som det finns människor som gör sin egen palt. Bjöd även hit mamma att smaka. Hon resonerade väl som så att man ska prova allt en gång. Hon tyckte inte om det. Men nu vet hon det =)

 

Oscar fick sin paltpremiär, dock utan fläsket i mitten, och han satte i sig nästan en hel palt. Han såg ut som att han skulle ramla ihop av mätt- och trötthet efteråt. Samuel som har älskat det när vi varit uppe i Piteå var betydligt mer skeptisk idag.

 

Gott blev det i alla fall tyckte jag och Emil. Ja, och Oscar då =)

 

Så här blev i alla fall hela långa processen och det tog sin lilla tid att göra. Satte igång kl.14 och allt var klart att ätas tjugo över fem. Man måste alltså ha gott om tid för att koka palt!