Det gäller att vara med!
Nu går det undan och inget går säkert!
Oscar reser sig mot allt nu för tiden och förflyttar sig mellan soffbordet och divanen på soffan, det går inte fort men han tar sig över där! Detta resulterar ju även i en hel del vurpor eftersom han bara är 9 månader och inte vidare stadig där han står! I tisdags var han själv i vardagsrummet och jag var i köket och skulle göra en flaska till mellanmål (återkommer till det senare) och helt plötsligt bara hör jag en duns och det blir knäpptyst. Efter vad som kändes en evighet kom skriket. Sen blev det tyst igen och återigen kändes det som en evighet innan han började skrika igen. Blod från att han hade bitit sig i munnen och eftersom det var blandad med massa saliv så såg det ju ut att vara hur mycket blod som helst. Åh, vad det gjorde ont i mig!! Det har inte varit några fler sådana vurpor, men han lyckas slå sig ett par gånger om dagen.
Men skam den som ger sig. Han ska upp mot allt!
Och så är han världens gladaste! Han är inte lika blyg och avvaktande längre (just nu i alla fall) och efter ett tag med otroligt dålig nattsömn så har det också börjat ordna upp sig. Inatt sov han heeeeela natten utan att ens gnälla till efter nappen. Kan tro att jag vaknade utvilad i morse!
Och det mysigaste just nu, när han somnar i famnen och ligger där och snarkar och myser. Älskade lille påg!
Just det... Det där med extra ersättning till mellanmål. Just nu verkar Oscar ha jobbigt med bajsandet, precis som Samuel haft hela tiden. Så nu ger vi mer vätska och mer ersättning vissa dagar så han förhoppningsvis kommer ur detta. Vill inte att hård mage ska gå i arv till ytterligare en pojke =(