familjenengman

Suck säger jag bara!

Efter en otroligt mysig förmiddag med besök på biblioteket och en mysstund i solen var det dags att sova middag. Då blev allt som förbytt och min goda och glada nästan 2,5-åring blev ett gnälligt, trotsigt liten kille som absolut inte skulle sova. Testade i vår säng med att jag låg bredvid, gick inte. Testade i hans säng, gick inte. Till slut sa jag att skulle han inte sluta tramsa så fick han ligga själv och så fick jag gå ner. Då kom skrikandet och slagen. DÅ fick han definitivt vara själv. Efter en stunds skrikande och gråtande gick jag upp till honom igen och pratade. Han var ju jättetrött men kan liksom inte hantera det. Vi pratade en stund och sa förlåt båda två och pussades och kramades. Till slut kom han fram till att han ville sova i vagnen. Han förstod att han fick vara där själv och inte tramsa eller skrika eftersom Oscar sover i sin vagn bredvid. Och tro det eller ej, han somnade på två röda.

MEN det löser ju inte problemet. Idag har vi tur och Oscar sover så jag kan ägna mig åt Samuel när han ska sova men hur ska det gå den dagen Oscar inte sover när det är dags för Samuel att sova. Samma sak på kvällen. Hur ska vi få honom att somna själv i sin säng utan allt springandet, skrikandet och gråtandet som följer med att vi lämnar honom ensam? Hjälp mig/oss!

Nu sover båda pojkarna men då Oscar sovit i tre timmar redan så är det rätt troligt att han vaknar vrålhungrig snart så nu ska jag passa på att vila en liten stund i soffan. Det behövs!