familjenengman

Här kommer den alltså. Berättelsen kring när Oscar föddes!

Måndagen 6 februari. Vaknade någon gång under natten av att jag hade sammandragningar. De gjorde ju lite ont men kom inte vidare regelbundet eller höll i vidare länge så jag trodde inte att det var något att hänga upp mig på. Var så inställd på att bli igångsatt att jag inte ens berättade för Emil om dem!

Halv elva var det dags att infinna sig på KK's prenatal för ytterligare en överburenhetskontroll och jag började känna mig som något av en stamgäst där. Blev än en gång uppkopplad till ctg'n och det konstaterades att bebisen i magen (vi visste inte än att det var en Oscar) mådde bra och att mina sammandragningar hade blivit större och något mer regelbundna. Jag blev undersökt och var då 3-4 cm öppen. Eftersom det betydde att kroppen hade satt igång av sig själv blev det ingen igångsättning. Yihoo! Barnmorskan gjorde än en gång en hinnsvepning och sa till oss att ta en promenad och gå och käka lunch och se vad som hände.

Sagt och gjort. Vi promenerade bort till mobilia och under promenaden var det bara att stanna upp och andas igenom värkarna när de kom. Kom fram till mobilia och så långsamt som jag åt min hamburgare har jag nog aldrig gjort innan! Det gjorde rätt ont att sitta! Men jag var fortfarande i någon sorts förnekelse för när pappa kom och hämtade oss där ville jag hem och vila. Icke, sa pappa som skjutsade oss till baka till KK. Kom in till prenatalen, öppen 5 cm och blev direkt skickad till förlossningen. Klockan var då 14.55. Nytt ctg, värkarna kom nu regelbundet med ca 4-5 min mellan och de höll i sig mellan 1,5-2,5 min. Fick lägga mig i ett bad och sen låg jag där i säkert 1,5 timme, tills värkarna började bli för jobbiga att härda ut utan hjälpmedel.

Blev undersökt igen och var nu öppen 6 cm. Hjälp, hade det inte hänt mer?!! Försökte förbereda mig på att detta skulle ta tid. Bad om epidural men de ville att jag skulle testa lustgasen först och eftersom det hade gått bra med den under Samuels förlossning så körde jag på det. Denna gången tyckte jag inte alls om den. Det blev värsta sne-fyllan! Jag var hela tiden medveten om allt men kunde inte kontrollera något. Helt plötsligt sa jag (vet inte var det kom från) att taiwaneser födde nästan bara pojkar för de spelar så mycket dataspel och tar så mycket lustgas. Logiskt, eller hur! Mådde väldigt illa av den med. Yurk!

I vilket fall som helst. Mer och mer ont och efter vad som kändes en väldigt kort tid var det dags att krysta och det var svårt. Jag var så spänd så att lyssna på kroppens signaler fanns inte. Men ut kom detta lilla underverk, en liten pojke på 4100 g och 53 cm lång, kl.18.19. Så det gick snabbt!

Kom till BB vid elva på kvällen och vi hade tur att få ett rum där Emil kunde sova första natten. Hade planer på att stanna 1 dygn och sen åka hem, men IOM att amningen inte kom igång ordentligt med Samuel tyckte både de och jag att det var en bra idé om jag stannade 2 nätter. På onsdagen var det dags för Oscars läkarundersökning och den visade ett blåsljud på hjärtat. Förmodligen ingen fara men var tvungna att stanna till nästa dag för att kolla upp det då med. Och tur var det ändå för då började amningen bli jobbig och det gjorde helvetiskt ont. Fick amningsnapp och det funkade! Yey! Det blev torsdag, ny läkarundersökning. Blåsljudet var inte borta än. Det bokades in EKG och så skulle det tas blodprov för ny var Oscar rätt gul. Vid två kom de och tog ekg'et och sen var det bara att vänta! Kl18 kom barnmorskan och berättade att allt var normalt, både med blodproven och med ekg'et men vi måste komma på återbesök så de hör att blåsljudet är borta. Men vi fick åka hem!!!

Äntligen skulle jag få komma hem till Samuel som jag saknat galet mycket!

Har ny varit hemma en vecka och genomlidit min första mjölkstockning (tror jag iaf) med feber och hela faderullan och i eftermiddag är det dags för första BVC-besöket. Ska bli väldigt spännande att få ny vikt på vårt lilla matvrak!