Oscars december
Den 6 december blev Oscar 10 månader, det har jag redan berättat om tidigare. Men det känns som en evighet sen! Under veckan vi var upp i Piteå (kommer mer om det i ett annat inlägg) känns det som att det hänt så otroligt mycket i hans utveckling! Från att ha ålat sig fram sen han var ca 6.5 månad så har han nu börjat krypa! Och från att innan vi åkte upp inte alls ha velat hålla i händerna och träna på att gå gör han nu det hela tiden! Han drar sig med lätthet upp mot alla möbler och går längs dom utan problem! Och hittar man inga möbler att gå längs så funkar det även bra med vagnar!
Han är en pigg och glad grabb som gärna leker tittut genom att gömma sig bakom sina händer, han har börjat peka på saker, ger nappen när man ber om den, pratar gärna när han är med folk han känner men när det är nya människor blir han blyg och tyst. Han har 6 tänder nu och man ser tydligt att det kommer bli en rejäl glugg mellan framtänderna där uppe! Men det är ett så otroligt charmigt leende med den där gluggen!
Han älskar fortfarande att leka inne på Samuels rum och med hans leksaker men i julklapp av Olof och Sixten fick han egna klossar. Lycka!
Han har även ett humör som heter duga och har börjat bli otroligt arg när han inte får som han vill!
Tyvärr, verkligen tyvärr, så har december trots alla roliga saker, inte varit en så rolig månad för Oscar. Många nätter har tillbringats liggandes i vår famn, och främst min eftersom mamma tydligen är bäst på natten. Det hostas, hostas och hostas lite till. Och när det inte hostas så skriks det eller så ligger han bara och är trött och ser ynklig ut. Nä, det är verkligen inte lätt att vara Oscar just nu. Händer det inget åt det positiva hållet med hostan ringer jag vårdcentralen på onsdag för då måste han få något hostdämpande så han kan sova på nätterna. Det behöver både han och jag och Emil!
Och nu ville tydligen inte blogg.se att jag skulle ladda upp fler bilder just nu. Så det kommer mer någon annan gång!