Samuel då. Åh, vad han skänker många skratt! Även en hel del slitande av hår och testande av tålamod, men mycket skratt, glädje och kärlek med!
Dagarna går lite upp och ner men nu är vi inne i ett positivt stim. Han lyssnar inte alltid på när vi säger till honom eller pratar med honom, men det tillhör ju befrielse-delen med.
Han lyssnar mycket och upprepar saker och kommer ihåg saker som hände i somras. Helt plötsligt man sitter där så kommer det ett "kommer du ihåg när vi tittade på molnen i trädgården". Då sitter han och minns när han och jag låg på gräsmattan och bara var.
Han säger ofta att han älskar personer. Och det gör han verkligen. Han tycker om alla!
***
Från och med förra måndagen går Samuel på dagis varje dag 8.15-11.15 i stället för 8.15-14.15 två dagar i veckan och 8.15-11.15 en dag i veckan. Dagispersonalen hade uppmärksammat att det inte gick så bra för Samuel att komma in i gruppen just nu, sedan ledar-personen i gruppen hade slutat innan jul. Pratade med personalen idag om hur det går och de tycker att de har fått tillbaka den glada Samuel som kommer in i gruppen på ett bra sätt igen. Det känns jätteskönt att höra. Förmodligen hänger det ihop med att vi har fått ha jobbiga dagar hemma med. Han känner sig tryggare med att veta att han är på dagis varje dag och då blir allt bättre.
När det gäller dagis har vi även funderat fram och tillbaka till hur vi ska göra till hösten när Oscar ska börja. Samuel går ju på en 1-5 års-avdelning nu och vi trivs jättebra med lokalerna och personalen. Speciellt den ena i personalstyrkan tycker vi är toppen och Samuel tycker jättemycket om henne med.
Men det är så få "stora" barn och Samuel har sagt flera gånger att han inte vill leka med de små för de är bebisar. Det kan jag förstå. Efter att vi vädrat detta med personalen och sagt att han behöver mer stimulans i form av äldre barn har han i alla fall blivit flyttad till den gruppen när de har åldersindelning och det fungerar väldigt bra säger de.
Sen är det det där med den pojken som inte är så snäll med Samuel. Jag vet att jag har skrivit om det förr. Hur mitt hjärta blödde när Samuel en söndag satt och grät för han vill inte till dagis dagen därpå för hans kompisar slår honom. Droppen kom förra måndagen när Emil kom för att hämta Samuel och den pojken sitter och håller strypgrepp på Samuel. Blev en hel del samtal fram och tillbaka mellan Emil, dagis och rektorn. Så nu har de en extra resurs ett par timmar om dagen. Skönt det i alla fall.
Men nu har vi i alla fall bestämt oss för att flytta på Samuel till hösten. Att ha honom kvar där han är nu och försöka få in Oscar där med och på så sätt ta upp plats för ett äldre barn som Samuel hade behövt mer känns inte bra. Och att ha de på olika ställen känns inte optimalt heller. Så vi ska kontakta kommunen om att byta avdelning till stora förskolan för Samuel och få honom till en 3-5 årsavdelning och sen ha Oscar på en 1-3 årsavdelning på samma ställe.
Känns skönt att ha tagit det beslutet. Även om det kommer kännas otroligt tråkigt i juni när han slutar där han är nu. Men det tar vi då. Det är ju trots allt bara februari nu!
***
Vår älskade stora gosse, som ibland bara vill ligga i famnen och vara bebis en stund och som ibland vill vara så stor. Säger som i inlägget om Oscar, gud vad tiden går fort!
Två år gammal bild, ganska exakt. Så Samuel var ungefär 1 år och 3 månader och hade för första gången gått själv hemifrån till Burlöv Station.
